Skandinavisk butik

I Portland finns det två Skandinaviska butiker! (Det brukade tydligen bara finnas en, men den delades i två då ägarna gick skilda vägar privat). Hur som helst, så har jag tidigare bara besökt den mest centrala och tyckte det var dags att kolla utbudet i den andra.

En är ju såklart tacksam för minsta lilla svensk produkt som kan stilla en craving – jag hittade dessutom flera produkter som jag ”självklart skulle ha”! I efterhand slog det mig att bortsett från Marabou chokladen, så köpte eller åt jag nästan aldrig dessa varor hemma i Sverige. Lustigt det där att det nu, när jag sällan har de tillgängliga, då är det precis som att jag ”måste passa på!”.

Bild

En smaka av ‘hemma’.

Greenlight studio – lek kafe

I veckan besökte vi Greenlight studio inne i Portland. Ett lek-kaf’e kan man kanske kalla det. Väldigt fräscht. Mängder med saker att leka med! Och dessutom ett kaf’e i direkt anslutning, så att de vuxna kan sippa på en kaffe och bara luta sig tillbaka medan barnen leker fridfullt med varandra. Nja… kanske inte riktigt så – men så nära man kan komma med en ‘toddler’. När det kommer till mitt barn så betyder nya platser och nya leksaker att han leker mer självständigt. Hemma vill han gärna leka med mig hela tiden.

Vi åkte dit med en nära vän, samt en nyvunnen vän (plus barn) och stötte på ytterligare en bekant på plats. Hade en väldigt trevlig förmiddag, både jag och lilla L!

greenlight

Jag har för övrigt inte lyckats hitta ett svenskt ord för ‘toddler’, åldern ca 1,5 till och med 3-4 år. När barnen inte längre är bebisar, men fortfarande små… Vet ni vad motsvarigheten är på svenska?

Vinterbröllop och en mini gäst…

Igår var vi på bröllop i Brownfield, Maine. Femte i raden av bröllop sedan vi kom till USA för knappt ett år sedan. Dock första som Leopold var bjuden till. Det var ett vackert bröllop med mycket känslor. Brudgummen grät stora tårar när han gav/sa sitt äktenskapslöfte framme vid altaret. Båda äktenskapslöftena var så fina och välskrivna verkligen.

Vår lilla party animal hade så himla kul, och han stal uppmärksamheten ett flertal gånger. Tex under ett tal då han började sjunga ”ABC…” och ropa ”Watch me, me!”. Eller när han under middagen, på eget initiativ traskade hela vägen till, och upp på scenen, för att sätta sig brevid brudgumen (som han träffade första gången där och då). Dessutom var han bokstavligt talat i centrum på dansgolvet! Riktigt kul att ha med lille skrutten på fest!

Bild

Bild

Jag vet att alla föräldrar känner såhär om sina egna barn (och så ska det ju vara!), men… min unge är fasiken något extra alltså, så fantastisk på alla vis. Så rolig. Han har humor! Det är så HÄFTIGT att vara Leopolds mamma. Jag är så otroligt tacksam att få älska och bli älskad av den här lilla fantastiska person och att få följa han på hans livs resa. Att utvecklas, lära sig. Varje dag. Kärleken är enorm.

En släng av saknad.

I morse lyssnade jag på ett program inspelat med Niklas Von Arnold på Svensk Radio. Niklas och hans familj är våra gamla grannar i Göteborg. Att lyssna på reportern och Niklas prata om deras lägenhet (våran gamla är likadan), att höra Niklas sjunga live därifrån, och att överhuvudtaget lyssna på svensk radio…. gjorde att jag nästan kände det som att vi var tillbaka i härliga Majorna.

Jag bröt ihop en stund. Blev så påmind om det jag saknar med vår tid där. Det var en fin tid med många fina stunder. Framförallt saknar jag såklart vänner och familj. Det är ju så att man kan skaffa nya vänner och ny umgängeskrets, men det gör inte att man saknar de gamla mindre för det.

Just nu känner vi dock inte att vi vill flytta tillbaka. Det finns mycket att sakna här också.

Jag och Leopold körde iväg till vad som kallas ”Kiddie-gym”, och sedan kändes det mycket bättre igen! Kiddie-gym är en liten lokal som hålls öppet två dagar i veckan. Man drop-in när man vill, betalar $2 dollar och sedan härjar ungarna fritt under de vuxnas uppsyn🙂 Det är skönt att komma ut ur huset och träffa andra vuxna och barn. Leopold älskar det!

Bild

Chokladsnittar i USA

I helgen var vår familj bjudna på indisk middag hos en annan familj, där en av föräldrarna kommer från Indien.  Man vill ju inte komma tomhänt, och för att följa det internationella temat tog vi med svenska kakor🙂

Här kommer ett recept på helt vanliga chokladsnittar, men med måttomvandling till cups och fahrenheit. Pärlsocker finns att köpa på Amazon och vanilla sugar ska tydligen finnas i de flesta mataffärer här i USA, har dock ingen aning om det är samma som det vaniljsocker vi är vana vid i Sverige (jag bakar med vaniljsocker som far min tog med hit i höstas).

swedishtreats

ca 20 stycken Chokladsnittar:

1. Sätt ugnen på 175°C/345°F.

2. Rör 125 gr rumsvarmt smör och 1 dl/0,42 cups socker vitt och pösigt. Tillsätt 1 ägg, men spar eventuellt 1 msk till pensling.

3. I en annan bunke, rör ut 2,5 msk kakao i 2,5 dl/1 cup vetemjöl tillsammans med 1 tsk vaniljsocker och tillsätt det till smör-sockerblandningen. Arbeta snabbt ihop till en deg.

4. Dela den i 2 delar och rulla till längder, lika långa som en plåt. Lägg båda längderna på plåten, smord eller med bakplåtspapper.

5. Pensla ev längderna med ägget och strö över lite pärlsocker.

6. Grädda mitt i ugnen, 12-15 minuter.

7. Skär längderna i sneda bitar, ca 3 cm breda, medan de är varma. Låt svalna, och förvara sedan torrt.

Se det positiva

Jag behöver ofta påminna mig själv om att det som gör mig så trött och som jag ofta blir trött på, är ju i grund och botten något positivt. Absolut inget som jag skulle vilja utesluta ur mitt liv. Här kommer lite inspiration, som funkar på mig när jag har suckat mig igenom en dag lite extra mycket…

I-Am-Grateful-For

Nu kräver jag inte av mig själv att jag ska vara tacksam hela tiden, precis som jag heller inte kräver av mig själv att jag ska vara glad och sådär lycklig hela tiden. Nej, det här handlar för mig mer om att försöka se det positiva i saker och ting som man ändå inte kan undkomma (ni vet, inte-stressa-upp-sig-när-man-sitter-fast-i-trafiken-grej, för man kan ändå inte göra något åt saken -ungefär så).

Fantastiska babysitting swap!

Sedan tidig höst har jag gjort ett barnvakts-byte med en annan förälder. På torsdagar kommer en treåring hit hela dagen, och på fredagar lämnar jag L hemma hos dom. För mig innebär detta att jag har en hel dag att jobba (eller göra vad jag vill), helt gratis! För Leopold innebär det att han har en stadig playdate två dagar i veckan och att han får ”öva på” att vara ifrån sina föräldrar och sitt hem.

Dessa två barn tillsammans alltså! De har blivit så goda vänner och de leker så fint tillsammans. I och med att kompisen är nästan ett år äldre än L så har det också betytt att han har lärt sig mycket av henne.

Det ska tilläggas att day/child care är dyrt här. Jag gjorde ett val när jag kom hit till USA. Valmöjligheterna för mig med en lärarutbildning (från Sverige) i bagaget var att:

1. Söka jobb som ”ed-tech” (=ungefär special-lärare som jobbar en och en med elever som behöver extra hjälp, fast med mycket mindre betalt än en klasslärare, och som man inte behöver samma utbildning för), och att då lämna L till ”dagis” långa dagar och betala halva eller mer av min lön för detta. Då kan man räkna ut att det inte ger så mycket extra i familje-kassan.

2. Sätta mig in i hur jag skaffar mig ett Maine teaching certificate, fixa ett certificate (genom kurs och prov eller vad det nu skulle kunna vara) och sedan slåss för klass-lärarjobben i området. Detta upplägg skulle i slutändan innebära lite mer kling i familjekassan totalt.

3. Jobba hemifrån med något jag ÄLSKAR, och att ha Leopold hemma med mig. Målet att i långa loppet gå plus på lilla företaget och att då kunna ha L på ”dagis” DELTID. Just deltid känns viktigt för mig. Vill inte utesluta ”dagis” då jag tror att det är nyttigt för barn på många vis, speciellt ca 2 år och upp, men samtidigt undvika långa dagar varje dag i veckan (om man har möjlighet!).

Jag valde (med stöd från Owen) nummer 3. Och än så länge funkar det bra. Att göra denna ”babysitting swap” är så otroligt tacksamt just nu! Hursomhelst så utesluter jag inte de andra alternativen, speciellt inte om jag börjar bli sugen på att jobba inom skola igen.

Hur har ni ordnat/planerat att ordna det i er familj/”kommande” familj? Jobbar ni heltid, deltid, hemifrån? Vad har ni för upplägg med daycare/förskola och/eller USA-pre-school?

Bild

OK. ETSY?

OK> jag vill bara börja med att skriva att jag har varit urusel på att blogga, på alla tänkbara vis. Förutom att jag inte skrivit så har jag heller inte svarat på era kommentarer eller besökt era bloggar. Jag saknar det där… men, det blir så mycket social media nu för att promota mitt lilla företag, att jag blir alldeles ”färdig-bloggad” efter det är gjort. Men ibland så!

Hursomhelst. Är det någon av er som har butik eller handlar på ETSY? Jag tycker att Etsy är en fantastisk marknad för små företag och unika grejer. Man kan tex hitta massor med svenska saker, till och med från shops som ligger i USA. Jag satte ihop en s.k. Treasury igår på temat Sverige. Check it out!:

Passing down our Swedish traditions & culture -in USA…

Vad tycker ni Svensk-Amerikaner?😉 Berätta och länka GÄRNA om ni har shops eller om ni är Etsy buyers, så jag kan ‘gilla’ och ‘följa’ er! Här hittar ni mig.

Picture 2

Risgrynsgröt i USA!

ImageTack vare Trillingnöten så har vi idag ätit risgrynsgröt/ tometegröt/ julgröt till lunch (kärt barn har många namn!). Tack! Detta recept delade hon med sig av:

4 port.
1,5 dl Arborioris
3 dl vatten
1 msk smör
6-7 dl mjölk
1 kanelstång
Koka upp, ris, vatten smör och salt. Koka på svag värme till vattnet kokat in, ca 10 minuter.
Häll i mjölk och lägg i kanelstången. Koka upp och låt stå på svag värme i 30 till 40 minuter. Klart!